BraBet återuppstår

BraBet har varit inaktivt under en längre period, men nu är det slut med det. Åtminstone snart. Redaktionen har påbörjat arbetet med en uppfräschning av hemsidan och förhoppningen är att vi under hösten ska kunna leverera speltips under en regelbunden basis. Fokus kommer att ligga på slutspurten i Allsvenskan och Superettan, men vi tycker även om att följa Premier League.

Saknar ni något på Brabet.se? Tveka inte att höra av er om så är fallet!

Costa bröt 14-årig svit

La Ligas skytteligaledare, Diego Costa, avgjorde Madrid-derbyt med matchens enda mål. Hans åttonde mål för säsongen.

Målet kom redan efter 11 minuter och betyder att Atletico Madrid slog lokalrivalen för första gången i ligasammanhang på hela 14 år.

Real Madrid dominerade visserligen bollinnehavet men hade oerhört svårt att skapa de riktigt heta målchanserna. Lillebror Atleti skapade däremot mängder med chanser, bland annat ett friläge som Costa bommade och en ribbträff från Koke.

I slutet av matchen försökte Real Madrid att pressa, med allt man hade, för att få till en kvitteringen. Laget lyckades skapa en handfull chanser men stoppades av en storspelande Curtois samt små marginaler.

Oerhört kul för en liga som de senaste åren känts allt mer som ett tvålags-race när Atleti nu går upp i delad ledning med Barcelona med 7 segrar av 7 möjliga i inledningen av säsongen.

Real Madrid – Atletico Madrid 0-1

Bollinnehav: 62-38
Avslut: 13-7
Avslut på mål: 5-4
Gula kort: 4-4

Isco presenterad för Real Madrid

Idag presenterades Real Madrids senaste stjärnvärvning Isco på Bernabeu.

Francisco Román Alarcón Suárez, som den 21-åriga offensiva mittfältaren egentligen heter, tilldelades tröjnummer 23 – tidigare tillhörande en annan fantastisk spelare med känslig högerfot, nämligen David Beckham. Dagens datum, den 3 juli, är förövrigt samma datum som engelsmannen en gång presenterades på och likheterna behöver inte sluta där. Den allmänna uppfattningen är att Isco har kvalitéer som skvallrar om en kommande världsstjärna.

[blockquote cite=”En nöjd Florentino Perez”]Isco hade erbjudanden från andra klubbar, men har valt att spela för Real Madrid[/blockquote]

Isco kommer – som de flesta säkert redan har koll på – från Malaga, där han gjorde stor succé förra säsongen med bland annat 3 Champions League-mål och 9 ligamål. Under sommaren var mittfältaren en av stjärnorna i det Spanska U-21 landslag som krossade allt motstånd och vann EM-guld.

I Real Madrid kommer Isco att slåss med spelare som Özil, Modríc och Kaka om en ordinarie plats på det vita mittfältet. Bli inte förvånad om han tar en!

Dokument: Adriano – I en annan del av Rio

Samtidigt som Brasilien och deras nya kelgris Neymar firar stora triumfer i Confederations Cup är en föredetta kelgris hos det brasilianska folket illa ute. I en annan del av Rio, långt ifrån Maracanã.

Adriano var för drygt 7 år sedan fruktad bland de italienska och europeiska försvararna. Hans kraftfulla spelstil, rungande skott och – sin storlek till trots – snabba fötter gjorde att brassen stundtals kändes omöjlig att stoppa.
Hemma i Brasilen var Adriano hyllad, nationen som efter Ronaldos långsamma farväl till toppfotbollen letade med ljus och lykta efter en arvtagare var hoppfulla. Adriano hade kvalitéer som utmärkte en världsanfallare av absolut högsta klass – men någonstans hände det något, här är historien Rio de Janeiros förlorade son.
[blockquote cite=”Gilmar Rinaldi, Adrianos föredetta agent”]Jag fruktar för hans liv[/blockquote]

Redan som 18-åring var Adriano ordinarie i Flamengos första lag. Han hade gjort sin debut i det brasilianska landslaget, och med 7 mål på 19 matcher var anfallaren ett hett villebråd bland de europeiska toppklubbarna. Störst intresse visade Inter som skeppade över den unge brassen till Italien efter att ha betalat Flamengo ungefär 10 miljoner euro.

Sin första Serie A-säsong (01/02) började Adriano i Inter men blev senare utlånad till Fiorentina. Efter 7 mål på 15 matcher fick Parma upp ögonen för honom, och köpte loss anfallaren från Inter. Väl i Parma bildade brassen ett fruktat anfall tillsammans med en annan välkänd skandalspelare vid namn Adrian Mutu.
Tiden i Parma fick Inter att omvärdera sin syn på anfallaren och 2004 slantade man upp dubbla pengen man en gång hade betalat Flamengo för att åter få se den kraftfulla anfallaren bära klubbens färger.
Åter i Inter var brasilianaren, med sina 64 mål, högst delaktig i den blåsvarta klubben från Milanos 4 raka Serie-A titlar, 2 italienska cuptitlar och 2 italienska supercuptitlar.

Adriano har precis avgjort finalen i 2005 års Confederations Cup.

Adriano stod under den här tiden på toppen av sin karriär och skördade, förutom segrarna i klubblaget, stora framgångar i den Brasilianska landslagsdressen. År 2004 vann brassarna Copa America och i 2005 års Confederations Cup vann Adriano med sina 5 mål skytteligan och i finalen gjorde han det avgörande målet mot ärkerivalen Argentina. Den kraftfulle anfallaren var numera hyllad nationalhjälte i hemlandet och ansågs vid den här tidpunkten vara en av världens absolut bästa anfallare.

Över ett natt skulle inga tidigare framgångar längre betyda något. År 2006 dog hans far en alldeles för tidig död och anfallarens fokus och kärlek till fotbollen kändes inte längre lika självklar. Sorgen dränkte Adriano under sena kvällar med en ohälsosam relation till mat, kvinnor och sprit. Inter visade länge ett beundrasvärt tålamod med sina stjärnanfallares bristande disciplin men när han 2009, trots förlängd semester, inte dök upp på försäsongsträningen såg ägaren ingen annan utväg än att göra sig av med sin anfallare. Brassen skeppades tillbaka till Brasilien och Flamengo, klubben där den en gång så lovande anfallaren började sin karriär. Efter en relativt lyckad comeback i Flamengo gjorde Adriano ytterligare ett försök till något slags avtryck i den europeiska toppfotbollen när han skrev på för Serie-A klubben Roma. I Roma blev det dock bara 5 matcher för brassen och efter 6 månader revs kontraktet. Den senaste klubben som fick ta del av Adrianos tjänster är Corinthians där han för drygt ett år sedan spelade 4 matcher.

För några dagar sedan såg det mesta ut att vara klart för en comeback för den en gång så fruktade anfallaren, brasilianska Internacional var beredda på att ge den problemförföljda spelaren ett kontrakt. Allt som stod mellan Adriano och hans passion till fotbollen var den obligatoriska läkarundersökningen. Men brassen var för otränad och affären stoppades.
Det senaste som nu rapporteras om ”Kejsaren”, som han ibland kallas, är några minst sagt oroväckande uttalande från hans ex-agent Gilmar Rinaldi till brasilianska Uol Esporte:

”Jag fruktar för hans liv”

”Han behöver en psykolog. Jag bryr mig inte längre om hans fotbollskarriär, jag är helt enkelt oroad för människan. Han lider av en djup depression och ingen hjälper honom.”

”Hans faders död, alkholproblemen, de sena nätterna och banden som han aldrig bröt med favelan han växte upp i är inte de riktiga problemen, utan hans djupa depression och hans felaktiga sätta att möta den.”

”Adriano är som min son. Kan ha begå självmord? Jag vet inte, det ända jag vet är att jag är väldigt oroad och att han behöver träffa en specialist.”

Brasilien fick jubla på Maracanã

Brasilien bärgade Confederations Cup-titeln på hemmaplan. Landets första stora titel sedan 2009 (confed) och en viktig seger för det något ifrågasatta landslaget inför nästa års hemma-VM.

Brassarna öppnade matchen frenetiskt och redan efter 2 minuter kunde en liggande Fred trycka in 1-0 efter en tilltrasslad situation i straffområdet. Efter målet var det inget som kunde stoppa hemmanationen som stressade och pressade Spanien stenhårt. Spanjorerna hade inget att sätta emot och blev märkbart obekväma med bollen. I första halvleks nästsista minut kom ännu ett sådant där magiskt Neymar-ögonblick som vi vid det här laget vant oss vid. Brassestjärnan fick bollen från Oscar långt ut till vänster i straffområdet och dundrade ur dålig vinkel upp bollen i nättaket med vänsterfoten.

Andra halvlek öppnade Brasilien, precis som man avslutade första, med ett mål när anfallsstjärnan Fred snyggt placerade in sitt andra mål för kvällen. Efter det var spanjorerna slagna, sydeuropeerna saknade visserligen inte chanser men när Ramos brände straff och Julio César stod för den ena briljanta räddningen efter den andra var det liksom inget snack – det här var Brasiliens kväll.

Resultatet innebär att Scolari och hans landslag tystade tvivlarna, seglade upp som en av huvudfavoriterna i nästa års VM och får en skön arbetsro fram till dess. Det innebär även att spanjorerna, som skördat sådana framgångar de senaste åren kanske bör rannsaka sig själva – landslagets spelsystem börjar kännas omodernt och det är svårt att inte dra paralleller till Barcas motgångar föregående säsong.

Att våga, Hamrén?

Att våga är inte att spela en ängslig, trög och blek Rasmus Elm. Att våga är inte att spela Ola Toivonen på en position som han bevisligen, redan innan denna match, varken trivs eller klarar av att spela på (inget ont om Ola, han krigade på bra). Att vara tränare handlar inte om fylla ut 11an med de spelare som man individuellt tycker är bäst, att vara tränare handlar om att ta ut den bästa helheten, det bästa laget.

Det må vara hänt att man missbedömer situationen innan match. Att man har en övertro på sina spelare, på vad de klarar av. Men när det redan efter 20 minuter är uppenbart att Martin Olsson har glömt allt vad pressspel heter, att Elm är så tyngd av stundens allvar att han gömmer sig på mitten, då måste man som tränare fundera på förändringar. Helst direkt, men åtminstone under halvtidsvilan.

En tränare med pondus, med närvaro hade matat Wernblom med taggtråd, bett Chippen springa igång sina trumpinnar. De två bytena hade jag velat se i paus, för att få in attityd och fart och markera mot spelarna att presterar och vågar ni inte så har ni inte på planen att göra. En tränare med blick för vad som händer på planen hade tagit Martin Olsson i örat och sagt åt honom att ligga närmare sin gubbe, hålla sin kant.

En tränare som vågar hade skickat in Elmander med mer än 18 minuter kvar att spela.

Slutligen vill jag ge Seb Larsson, Granqvist, Mellberg och Zlatan en elogé, dessa 4 kan även efter denna match se sig själva i spegeln utan att behöva skämmas.

Mot England handlar det om att spela ett lag som vågar, som inte är rädda för att smälla och ta smällar.
Mot England vill jag se denna 11a:

Isak
Granqvist – J. Olsson – Mellberg – M. Olsson
Larsson – Kim – Wernblom – Chippen
Zlatan
Elmander